om husknutar, åländsk pannkaka, blåbärsplock och regnbågsflaggor.

det börjar bli ett tag sedan nu, jag kom hem från åland för över två veckor sen och jag måste ändå säga att jag saknar den lilla ön lite grann. så låt oss ta en titt: den sista tiden på åland och jag hade fullt upp från dag till kväll i princip (bokläsande inräknat i att ha fullt upp). då vi hördes sist så var det dags för rock off festivalen:
 
 
där såg jag linnea henriksson, hon var så otroligt grym och härlig och i kontakt med publiken. om man följer mig på instagram har man nog inte missat att hon slängde mig sitt halsband under sista låten, har haft på mig det sedan dess tills nu i skrivande stund. två dagar senare såg jag hov1 spela och blev bekant med ett svenskt rockband. levde life helt enkelt. freddy kalas och toto leverade också den sista dagen jag var ledig för att besöka festivalen.
 
 
hängde massor med denna brud (och med hennes rumskompis också såklart, fanny som ni säkert vet). här har vi en härlig bild på henne från då vi fikade på världens mysigaste ställe, svarta katten hette det. dagen efter besökte vi pub niska, som jag kan tipsa om att alltid besöka om ni antingen är i jakobstad, åbo eller på åland.
 
 
jag var mycket ut på upptäcksfärd för mig själv också under de sista veckorna. bild nummer ett togs när jag var ute och körde med mina föräldrar som hälsade på en helg (uffe på berget heter stället, besökte det också när jag och vilma - min rumskompis - var till kastelholm några dagar senare, dom brukar rekommendera att äta den åländska pannkakan där och den var massiv) och bild nummer två då jag hittade en blåbärsgömma längs en naturstig.
 
 
jobbade ju förstås massor däremellan, men det kändes inte lika tungt då man oftaste hade en afterwork att se framemot. ovanför en måndagnatt på arken garden med vilma och emelie. drack gott och hade väldigt konstiga diskussioner. ungefär här bestämde jag mig för att jag ville ta en dagsresa till stockholm..
 
 
..så det gjorde jag. helt för mig själv. eller nåja, jag skickade ett meddelande till en bekant som bor där så det blev att hänga med hon och hennes kompisar. det var pridevecka i staden så regnbågsflaggorna fladdrade i varje hörn och det var härlig atmosfär.
 
 
det var en sån väldans bra dag i favoritstaden. besökte emmaus, fyndade massvis med kläder på beyond retro, åt sushi, spatserade runt, njöt av solen och läste bok på uteservering. tog mig tillbaka till mariehamn redan på kvällen men tyckte ändå att jag hann med massor.
 
en vecka efter stockholmsresan så tog jag adjö av brasseriet, vilma, lägenheten och mariehamn. tog mitt pick och pack och satte mig på bussen som tog mig till hamnen och reste i ett dygn innan jag anlände till helsingfors var jag volontärarbetade med evelina på flow festival. men mera om det nån annan gång. ha det fint!

håkan hellström, umeå 17-20.6.2017

 
 
så hörni, this happened för lite över en månad sen. håkan fucking hellström! jag såg honom live, äntligen, efter alla dessa år av att ha älskat honom. går knappt att beskriva i ord ju, jag var så lycklig denna kväll. men låt oss ta hela resan från början, från lördagen den sjuttonde juni då jag och irene tog båten över till umeå.
 
 
ni har redan sett en del av resan från tidigare inlägg men vi kör en liten recap: irene och jag halvsov under resan och skålade i bubbliga drycker då vi kom fram. kort därefter mötte vi upp jessica och anna, åt gott på pinchos, checkade in på hotellet och skyndade oss till området. först fick vi trängas i en buss innan vi satte oss ner på det blöta gräset i den långa kön till konsertområdet. vi drack vin ur guldmuggar, pratade om livet och hade fiilis. anna ville ta också ta kort på min håkantatuering som kom till på armen på min artonårsdag, det fick hon.
 
 
insläpp! vi drog med oss våra grejer och trängdes i köerna medan vi drack det sista av vinet.
 
 
och så var vi plötsligt inne på området. blev en snabb kisspaus innan vi fann våra platser väldigt nära scenen. vi hittade nya vänner, rökte cigarett efter cigarett och just innan erik lundin kom ut för att inleda konserten så slutade det regna.
 
 
och håkan kom ut! vi sjöng, dansade och skrek och hoppade. han var så bra, han är så bra. denna vackra människa alltså med sina moves och alla låtar man lyssnat på stereo, vinyl och i hörlurarna kom plötsligt rakt ur hans mun och från hans band. jag och anna var överlyckliga. konserten höll på i säkert tre timmar om inte mer, och vi var helt sönderdansade och fötterna värkte när vi kom ut och köpte tygkassar från merchen. det pirrade i kroppen ännu, det var svårt att smälta vad vi just upplevt.
 
 
efter alltför lite sömn var vi tvungna att checka ut, jag tog farväl av irene och mötte istället upp moa. vi fikade och kollade in lyan vi skulle bo i. dagen efter så promotade vi nya m room som öppnat på andra våningen i utopia och såg på lägenheter åt moa som är en umeåbo-to-be. efter min tredje natt i umeå tog vi båten över till vasa, och jag hade i flera dagar efteråt svårt att förstå vad jag upplevt. vilken otroligt bra resa det var, vilken fantastisk konsert och att jag såg min absoluta favoritartist live efter alla dessa år. wow säger jag bara.

student tvåtusensjutton.

 
tredje juni tvåtusensjutton. nu sju veckor sedan men jag kommer ihåg dagen från morgon till kväll, varje timme och varje sekund. det här var en dag jag inte trodde skulle komma, en dag jag först inte ens hade planerat för. hela högstadiet så var inte ens gymnasiestudier ett alternativ, det enda jag visste var att jag inte skulle stanna i kristinestad. helst ville jag helt sluta studera men planen var ändå att söka till mediastudier vid yrkes. jag minns ännu i nian då jag plötsligt vaknade, några dagar innan vi skulle skicka in vår ansökan, och bara visste att jag vill till gymnasiet - rättare sagt till bildkonstlinjen vid vasa övningsskola gymnasiet. vad jag också visste var att mina chanser att slippa in inte var dom bästa på grund av mina låga betyg efter mina upproriska år som deprimerad tonåring.
 
men vet ni, jag slapp in. jag kämpade, jag studerade, jag kryssade av kurs för kurs, skrev otagliga essäer, stressade inför provveckorna och fyllde hur många häften som helst med anteckningar. det är stor skillnad på högstadiet och gymnasiet, du är plötsligt tvungen att faktiskt göra något och kämpa lite för att uppnå resultat. vissa fick kämpa, hårt, bara för att komma igenom godkänt. för mig gällde detta i flera kurser och desto närmare studentskrivningar och abiåret vi kom så desto mer säker blev jag på att jag inte klarar av detta, jag kommer inte bli student. men igen så kämpade jag och studerade, studerade, studerade. varje dag under läsledigheten tog jag mig till biblioteket och läste kapitel efter kapitel, repeterade och repeterade och satt i den där salen i timmar efter timmar. och plötsligt var det över. plötsligt kom resultaten, plötsligt var jag student. jag var student.
 
den tredje juni tvåtusensjutton. jag vaknade till alarmet, drog på mig min dyra nyinköpta mörkblåa klänning och stod utanför salen med fjärilar i magen. tågade in i salen, tillsammans med vänner och med älskade släktingar i publiken som sken upp då dom såg mig. jag steg upp då jag hörde mitt namn ropas upp, fick mitt betyg i handen, tog i hand med rektorn och studentmössan sattes på mitt huvud innan applåderna ljudade. på skolhusgatan i min älskade, fina lägenhet dök människor upp under resten av dagen. det kramades och skålades medan håkan hellström spelades i bakgrunden. och jag var så lycklig. jag var så lycklig när vänner och familj uppvaktade mig, när årskursen möttes upp på strampen och när vi dansade in morgonen.
 
tänka sig att allt började i en liten skitig etta i sandviken, min första lägenhet. jag kände ingen på hela min årskurs då jag började och jag fick använda google maps för att hitta runt i vasa till först. men åren vid vasa övningsskola har varit de bästa i mitt liv. att få flytta till vasa, bli självständig, finna en plats i en kyrka och hitta sig själv i gud, inspireras av helt fantastiska lärare, lära känna så många nya härliga människor jag idag får kalla vänner, att gå i en årskurs med sådan sammanhållning som den jag gick i, få vara en del av abikommittén, att få upptäcka den vackra staden vasa är, bli kär igen, gråta, kämpa och växa så otroligt mycket. att få lära sig att ingenting bara kommer sådär, att övning faktiskt ger färdighet. att få utvecklas i mitt skrivande och min kärlek för litteratur. att med hjälp av studiehandledarna upptäcka något jag faktiskt kan tänka mig fortsätta studera trots att det såg så hopplöst ut i början av trean. att med mina goda resultat i modersmålsskrivningarna slippa in på just den utbildningen. de här tre åren har gett mig allt. tack. tusen gånger tack till staden, kärleken, lärarna, vännerna, kyrkan och alla människor och minnen.

RSS 2.0