om aprilhimlen, bekräftelse och livsval.

en månad sedan sist tydligen, och mycket har hänt sedan dess. många böcker utlästa, många vinglas druckna, många kaffekoppar förtärda, av och an mellan kristinestad och vasa, lifemöten, alla studentskrivningar avklarade och alla preliminära resultat utkomna och yes, jag är student med högsta sannolikhet - en student med bra resultat till och med. snart ska jag klicka hem en studentklänning, mörkblå tror jag. tänkte nästan glömma: ansökningarna till universitet är igång nu ju. och vad betyder det? livskris deluxe till huvudrätt, ålderskris till förrätt och identitetskris till efterrätt. vill ni ha lite kärlekskris på det? ja tack. eller vänta, va?
 
att ha sommarlov i april ger en mycket tid att tänka vilket inte är bra för en självdiagnostiserad övertänkare och högkänslig person. jag jobbar nu som då lite här och där, men inte tillräckligt. ändå blir man ledsen då man blir erbjuden ett toppenjobb med mycket ansvar för att det kanske inte var precis det man tänkt sig, på det ställe man tänkt sig. jag har sökt jobb runt om hela norden men mest i mitt kära vasa, i hopp om att ha råd att behålla min kära lägenhet under sommaren. för jag är verkligen inte redo att lämna vasa ännu, jag är inte redo att lämna min underbara skola och alla underbara lärare och underbara vänner. missförstå mig rätt. jag ska bort, till åbo eller helsingfors - vilkendera vet jag ännu inte, ändrar ständigt i min ansökan men så länge jag studerar något med skrivande så ska det väl lösa sig. får jag chansen att åka utomlands så är det adjö med detsamma. med en känsla av vemod bara. och när det gäller att flytta hem till hemstaden, om så bara för två månader, då är jag verkligen inte redo och då är jag sexton år gammal igen och självmordsbenägen.
 
 
att saker inte går enligt planen, att allt vad som gäller mig och mitt liv är så osäkert så gör mig skör, svag, känslig, förvirrad och till någon jag inte känner igen. jag har inte koll, vissa dagar så vill jag bara sluta existera för ett litet litet tag och ibland bara svävar jag fram som i en dröm - tappar verklighetsuppfattningen. jag har ingen koll på mina relationer, vem är min vän och vem är jag viktig för? vem är viktig för mig? vad är viktigt för mig? ibland blir jag förkrossad då jag inte är omtyckt. men jag bryr ju mig inte? nej, jag bryr mig nog allt för mycket. drömmer att min rumskompis stryper mig till döds, drömmer att alla hatar mig. varför är jag inte bra nog? viktig nog? blir chockerad över tankarna folk kan ha om mig, är det dom som har fel om mig eller jag som har fel om mig? tror dom verkligen att jag är så oansvarig, elak, obrydd, naiv, paranoid - att jag inte klarar av det? saker jag blundat för kommer fram till ytan och plötsligt tappar jag mig själv i min tro också. det är ett jävla kaos i mitt huvud, som ni kanske förstår.
 
så. idag kanske jag ska gråta lite till som vanligt, jag ska rösta i kommunalval, kolla serier, läsa harry potter och imorgon är det första dagen på nytt jobb, i kristinestad. men tills helgen ska det bli okej, för då ska jag till åbo och skåla i söta drinkar med fina vänner. innan det vill jag ta mig en sväng till vasa, köpa en ny planta för att jag förtjänar det och låna inträdeslitteratur från biblioteket. kanske gymma lite, se om träningsendorfiner funkar på mig också.
RSS 2.0