veronica maggio - vi mot världen.

morjens! tänkte titta in här, skriva av mig lite och så - lämna av några fragment från mitt tråkiga men ändå någorlunda fungerande liv. har funnit den senaste tiden som den lyckligaste och mest deprimerande på länge - på samma gång. så svårt att hålla koll på medicinerna för min pmds, så svårt att hålla koll i överlag. också svårt att acceptera att det här kommer vara en del av mig och min vardag en lång lång tid till, men vad kan man göra? eller det är väl just det, man kan inget annat göra än att stå ut. livet är orättvist. så man fortsätter andas, fortsätter skriva, fortsätter försöka.
 
 
vi är lediga fram tills måndag. snart ska jag vandra bland loppisbord efter fynd, imorgon jobbar jag kväll på stans mysigaste kafé och på lördag ska jag till kristinestad för att fira gammelmormors åttioårsdag, möjligtvis ta ett glas på jungman och fira morsdag. sedan valborg förra veckan så har det varit soligt mest varenda dag och jag njuter. jag skolkar alltför mycket - den enda gången man kanske ändå kan säga att det var okej att skolka var väl igår, för då gjorde jag min andra tatuering, skönheten ovan på min högra arm.
 
 
och på tal om valborg, det var en fin och lyckad kväll. jag bjöd hem tjejerna till mig för vin, mys på balkongen och plocksallad. senare drog vi oss alla vidare hit och dit, jag hamnade på bar där jag slängde rosa glitter över hela stället. annars så har jag läst böcker och kollat gilmore girls varvat med åttiotalsfilmer i massor. har också kollat teater, skrivit essäer, fikat med fina vänner, fått besök av en saknad oskar, börjat på det nya jobbet, hälsat på morbror i hans nya hus och tagit ett glas + ätit chokladkaka vid vårens sista club ernst med ella. bland annat.
 
 
jag vet att det inte verkar logiskt på något sätt men på samma gång som allt verkar falla på plats så känns det som att jag faller sönder. allt är så bra, men allt är inte bra. något på insidan stämmer bara inte, men jag hoppas att det är något tiden fixar. ha det bra så ska jag också försöka det, tänkte avsluta inlägget lite så faktiskt.
kärlek natalie.
Postat av: Nicolina

Oj va snygg tatuering!!

Och oj vad jag känner igen mig i dedär sista meningarna - samtidigt som allt är bra så är det ändå inte det.

Kram på dej!

Svar: men tack så mycket!kram!
alektopaten.webblogg.se

2016-05-05 @ 11:51:07 / http://nicolinaa.blogspot.fi

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:



RSS 2.0