om ett början och ett slut, om tankar inför sommaren.

gissa vad? jag har sommarlov nu! tårarna föll som bara den på studendimissionen i lördags när alla vänner, både nya som gamla, fick sin mössa på huvudet. kvällen spenderades i kristinestad där man fick se ännu fler av sina barndomskompisar med hatten på och ett leende på läpparna. jag vet inte ens hur jag ska beskriva känslan. jag är så glad för deras skull men samtidigt känner jag ett sådant enormt vemod - en ålderskris över att alla dessa vackra människor nu åker iväg och börjar sina liv - och här är jag. men oavsett, jag hade en riktigt bra dag och kväll. så tack alla ni, och grattis!
 
 
 
annars så har det ju faktiskt gått en månad sedan den senaste uppdateringen från mitt liv, förutom personliga anteckningar och tråkiga listor då. och på den tiden så har jag bland annat rökt vattenpipa med fina människor, inhandlat nya skor, firat morsdag i kristinestad som redan nämnt, träffat på fredrik furu, deltagit i intressanta diskussioner, druckit kaffe vid fazers café med fanny, ätit min första torgglass för i år och haft möte efter möte med abikommittén som ledde till en riktigt lyckad första sitz - med barnkalas tema och allt, festligt.
 
 
veckan efter så var det dags för vårens sista uprising men också stafettkarnevalen som hölls i vasa detta år, fick lyssna till kaj och bästaste ella som faktiskt uppträdde där. hade också besök av kusinvitamin och ännu mera festligheter i form av utgång och picknick på golvet i sagas lägenhet, då vi firade henne och dessis artonårsdag.
 
 
något som kanske inte chockerar är att jag varit sjuk mest hela tiden, men oavsett så klarade jag mig igenom den sista provveckan i tvåan galant. hann till och med fara till jeppis med petra, oskar och linda - där vi åt på friends & burgers (herre min tid vad gott det var, jag som inte ens gillar hamburgare) och lyssnade på vår barndomskompis melles keikka vid musikcafé after eight, hänga med ella OCH fira fannys kommande artonsårdag med brunch hemma hos henne.
 
 
sen kom förra veckan, också vid namn den sista veckan i årskurs två innan vi fick sommarlov. jag kämpade mig igenom de sista proven och hade ett par svåra dagar där men jag tog mig upp igen. träffade anko och fanny på stan, njöt av musikelevernas utekonsert och i fredags - då fanny faktiskt fyllde arton - så tog vi ett glas på raawka, fint så. dagen efter fick vi ju som sagt sommarlov. vad känner jag inför det? jaa, osäkert - det är väl mest en massa tankar som yrar runt i huvudet och slåss.
 
jag känner mig deprimerad, ensam, borttappad och att vänner inte vänner på samma sätt som förut - att ingenting riktigt är som förut. jag känner att man borde vara glad för nu har man ledigt men istället känner jag mig, som sagt, deprimerad och ensam. jag undrar hur jag ska orka med hela sommaren ärligt talat, att det inte längre är en självklarhet att träffa människor varje dag utan nu gäller det att ta initiativ för att inte bli bortglömd. värmen är härlig men på samma gång så mår jag så illa att jag kan svimma när som helst medan när det blåser och är kallt så blir jag arg och undrar vart sommarvädret tagit vägen - jag är en paradox. usch, jag har så många tankar just nu så jag vet inte ens om det leder nån vart med att försöka skriva ner dem. jag tror jag måste återkomma på den här fronten faktiskt. men jag hoppas ni har det fint, och tack ännu en gång till er som ännu orkar titta in här och läsa.
kärlek natalie.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:



RSS 2.0