funderingar och ord från en förvirrad själ.

jag fällde tårar under min födelsedag även fast den var den bästa hittills, nyåret var inte nära på så magiskt som man av någon anledning alltid tror det ska vara, jag har umgåtts med vänner - inte så ofta som jag egentligen behöver men, besökt umeå tillsammans med andreas, avslutat tiden hos min psykolog för hon tycker att jag är så stark i mig själv, vart på fest och brutit ihop ett antal gånger. och allt det här under tiden som jag nästan inte alls lämnat några avtryck här.
 
16/1/2016 en magisk vintermorgon.
 
trycker på "nytt inlägg" och börjar skriva men redan efter tre ord tar det slut. jag har så många tankar just nu kring bloggandet, sociala medier, min relation till dem och så vidare. jag vill lägga ner hela alltihop. ta bort alla konton. vill sluta jämföra mig, vill sluta veta vad alla andra har för sig utan att jag ens träffat dem på en månad eller två, vill inte att de ska veta vad jag gjort eller hur jag mår utan att själv ha ställt frågan på en månad eller två. jag vill ha ett liv utanför alla dessa sociala medier, nåt att prata om då man träffas utan att meningen "jo, jag såg det på instagram/snapchat" kommer in, och fler än en gång till och med.
 
ja, jag har skärt ner något otroligt på allting. apparna finns inte på min mobil tjugofyrasju. jag vill minska på min skärmtid, vill bli närvarande i allt det som händer runt omkring mig just nu i detta tillfälle - sluta slösurfa för i helvete. jag vill skriva dikter och noveller, måla, läsa en bok, gå ut på en promenad - ja, allt sådant jag inte känner att jag har tid för. jag vet att jag mår bättre och skulle må bättre av att minska ännu mera på det, säkerligen alla andra också men det är inte något jag blandar mig i. det här är ju ett ämne jag tagit upp på bloggen förr men det känns så himla mycket mera aktuellt nu. speciellt bloggandet. jag har inte funnit någon motivation till det den senaste tiden, det väcker bara känslor och frågor. det är på något sätt skrämmande hur jag spiller ut min själ i ord här helt offentligt utan att jag har någon aning om vem som egentligen läser dem. jag frågar mig varför jag gör det, måste jag göra det, vem gör jag det för, vad är poängen? ja, jag har tankar om att sluta blogga, stänga ner alektopaten och avsluta det "intresse" jag haft i sju år nu.
 
3/1/2016 vardagsguldkorn.
9/1/2016 umeåresan med andreas.
 
klart jag vet att mycket av mitt bloggande handlar om att få skriva av mig, dela med mig av tankar och reflektioner, att ha någon sorts dagbok för mig själv att kunna se tillbaka på senare, och att få uttrycka mig själv och någon slags kreativitet. så något val har jag ännu inte gjort alltså, men det kommer troligen eka tomt här mycket mera än det vanligtvis gjort från och med nu. gissar jag på i alla fall.
 
jag måste "finna mig själv" eller något sådant klyschigt. jag måste påriktigt sluta jämföra mig, måste sluta leta efter bekräftelse och bevisa någonting för alla andra. jag måste förstå att det finns så mycket viktigare saker i livet än uppmuntrande kommentarer om mitt utseende och gillningar, att jag inte behöver dem. man måste ju kunna lägga upp någonting på instagram utan att känna allt det där. jag behöver självförtroende helt enkelt. jag behöver tid för mig själv, andra och livet. måste bygga och jobba på mig själv. det är mycket som händer nu i livet, det har varit något otroligt tungt, jag har fällt så många tårar, gjort så många misstag, brutit ihop, fått återfall och tänkt så många skadliga tankar. "jag är obetydlig, allt jag gör är helt obetydelsefullt och om jag försvann skulle det knappt märkas", "jag är självisk","ingen vill umgås med mig, jag kommer förlora alla mina vänner, de undviker mig, de tycker egentligen inte om mig, jag är det svarta fåret" och så vidare och så vidare. just nu har jag kört in på vägen mot rätt diagnos och därav också förhoppningsvis rätt medicin och hjälp. och tills dess så måste jag bara ta avstånd, ägna mig åt sånt jag mår bra av och människor jag mår bra av, jag måste ta hand om mig själv, kämpa och tro på att det här snart är över. så, med det sagt så antar jag att vi hörs ute i vimlet och kanske här nån gång igen. kanske imorgon, kanske om ett år.
kärlek natalie.
Postat av: Mia

Sluta aldrig att skriva - oavsett om du gör det i en blogg, bok eller för dej själv så är det ett bra sätt att bearbeta de tankar man har om olika saker. Take care N <3

2016-01-20 @ 13:08:10
Postat av: Anna B

Jag tycker väldigt mycket om dig, Natalie!


Svar: tycker om dig med, massvis!
alektopaten.webblogg.se

2016-01-28 @ 17:29:29 / http://sevendays.fi/annabetlehem

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:



RSS 2.0