om glädjetårar, ljusslingor i taket och morotskaka.

mycket känns fel som inte ska kännas fel, mycket känns rätt som inte ska kännas rätt. jag har haft sämre dar, jag har haft bättre dar. både gråtit och skratt och allt har känts så fel, så fel men ibland så rätt, så rätt. jag är som en paradox nu för tiden. sommarens sista vindar gör mig ledsen på samma gång som jag känner ett lyckans pirr när löven prasslar under fötterna och allt doftar av höst runt omkring. augusti börjar komma till sitt slut och ibland undrar jag vem jag är och ibland vet jag precis. jag tror att något stort är på gång faktiskt, en stor förändring.
 
kanske därför jag haft tankar om att ta bort bloggen igen, kanske jag skulle byta platform för bloggen? design? äsch, jag vet inte. jag tror det får vara bra så här - och så fortsätter jag precis som förr att titta in bara då jag själv känner för det. men tankar på att stänga ner alla konton och appar och bara gömma mig finns. då fick jag plötsligt en sådan motivation till att skriva igen och dela med mig av alla dessa ord till er. jag fick motivation till att satsa, kämpa, göra skillnad för mig själv och andra och bli någon ny - någon bättre. inte bara med skrivandet, utan också med skolan och livet och precis allting och allihopa. jag vill.
 
 
vad har jag gjort sedan sist då? sedan jag kommit tillbaka till finlands tallar, björkar och kalla nätter så har dagarna faktiskt fyllts av fina ting trots ångest och mörker. har träffat vackra människor över en kopp svart kaffe och diskussioner, druckit jambalaya och klagat över regnet på årets konstens natt i vasa och fått uppleva en favoritmänniskas - min mosters - bröllop. vilket förövrigt var det finaste någonsin. en kväll med vin, glädjetårar, ljusslingor i taket, så många kärleksyttranden och dansande till kom igen lena med pappa.
 
 
veckan därpå började inleddes vårt sista år i gymnasiet. jag åt sushi, delade ut souvenirer från spanien och spenderade helgen i brahestad med familjen. förra veckan så kramades jag, åt morotskaka på stans bästa kafé med bästa sambon, kollade suicide squad på bio och dansade mig svettig med fina vänner natten till söndag.
 
the lumineers och keaton henson spelas i hörlurarna. det känns helt okej nu. studentskrivningarna närmar sig och det känns okej, jag kommer klara det fint. och innan det ska jag läsa böcker, dricka smoothies och otagliga koppar kaffe och se lika många otagliga avsnitt av that 70's show. jag ska hångla och vakna upp bredvid den finaste, besöka kristinestad, spatsera runt i höststaden med en podcast i öronen och så fort höstens skrivningar är över så ska jag fira - med vin. det kommer bli bra. det är bra.
kärlek natalie.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:



RSS 2.0