om blåbär och svart kaffe, kvällar vid havet, snurrande tankar och ännu mera kärlekspirr är vad mitt liv fylls utav.

nej, allt är fortfarande inte riktigt okej med mig men jag hoppas att det är en känsla av att det börjar gå uppåt som gömmer sig precis runt hörnet. jag måste bara tänka logiskt, förstå att det mina hjärnspöken säger är absurt och inte på någon nivå sant. måste låta gud komma in och ta över och måste bara ta djupa andetag - en period i taget, en månad, en vecka, en dag, en lektion. ska fortsätta med att låta folk be för mig och min höst och kanske till och med lägga in en tid hos en psykolog. men nog om det, jag tänkte att det var på tiden med en sammanfattning av fina stunderna den senaste månaden istället för att räkna upp ångestfylld mening på ångestfylld mening.
 
som till exempel denna morgonstund. läsning av amanda svensson, svart kaffe, rostat bröd och turkisk yoghurt toppad med müsli, nötter och blåbär. jag hade tyvärr inte ordentligt med tid för att faktiskt avnjuta det ni ser på bilden men det är lite såhär jag hoppas att mina kommande höstmorgnar ska se ut, jag ska försöka i alla fall.
 
denna kväll vid havet är också värd att nämnas. det var en varm dag minns jag, stranden var fullsatt då vi kom men satt där i flera timmar med filurerna på bilden - alltså fanny, filippa, ella och niko - och pratade om allt mellan himmel och jord tills solen började gå ner och plötsligt var vi ensamma och såg det så här fint ut.
 
 
på grund av mina hjärnspöken så har det de senaste veckorna varit svårt att umgås med vänner och vistas bland folk, jag drar mig liksom undan för att jag inte vill att mitt humör ska gå ut över nån annan men också för att jag blir så otroligt paranoid och känner mig mest jobbig och i vägen. men, det är också bland vänner som jag oftast mår som bäst - så länge mitt humör är någorlunda balanserat och det är rätt folk så att säga.
 
bild nummer ett är tagen före vi skulle iväg till åminne. kvällen tillhörde något av ett projekt som jag håller på med, jag försöker skapa nya bättre minnen på alla de ställen jag undviker just för att jag har dåliga minnen därifrån. det här är något jag försöker uppnå med så många ställen som möjligt innan jag fyller arton. kan ju kort säga att tack vare alla de härliga människorna jag åkte dit med så kom jag ett steg framåt i projektet.
 
lite bort från temat så är bild två som jag tog en kväll då jag var ute och sprang vid vattnet. såhär fint var det och jag kände mig så rofylld. har märkt hur träningen verkligen gör under för mitt mående de gånger jag haft tid för det, så hoppas på att jag får in mera sånt i mina veckor.
 
och både bild tre och fyra är från förra helgens inflyttningsfest. först har vi en fiilisbild på mig och vackra veronika och sen har vi på mig och bästaste samboirene. när man bor med nån så blir det förstås att umgås med varann en del, kanske inte så jättemycket då jag har skolan och vi båda har olika intressen och vänner men jag har ändå haft en del fina stunder med irene. som förberedelserna inför vår inflyttningsfest, vår resa till ikea, kvällar vi dansat loss på bar och loppisrundor.
 
 
och när vi ändå talar om människor, här har ni personen som jag nog ändå spenderat mest tid med. allra finaste andreas alltså - som jag är så glad över att ha fått träffa, en sån ära att få ha honom som vän och pojkvän.
 
jag försöker ju verkligen att hålla allt på insidan, inte låta någon annan skära sig på skärvorna från mitt söndriga jag. men ibland är det svårt och desto svårare när man träffar nån så mycket som jag träffar andreas. så han har tyvärr fått tåla en hel del då han är den som mest utsatts av mina humörsvängar, men oj så tacksam jag är ändå. tacksam för det tålamod han hållit då jag varit envis, nätterna då tårarna fallit och jag hulkat så mycket så jag fått svårt att andas och han har varit där för att hålla om mig, alla sena kvällar han dykt upp vid min dörr för att jag inte velat sova ensam på grund av mardrömmarna och ja, jag är bara så tacksam för alla fina stunder med honom, skratt vi delat och då han fått mig att le trots att det värker på insidan. jag älskar honom så och kan inte sluta förundras vilken vacker människa det här är, insidan ut. jag hoppas att vi får gå vid varandras sida ett litet tag till, och sen bara ett tag till.
 
och sist men verkligen inte minst, fredagens start av uprisingmötena. det kändes så otroligt bra att få komma tillbaka, träffa människorna igen som man efter sommarens alla läger nu faktiskt känner, bara få umgås tillsammans och prisa en gemensam gud. få höra benjamin tala inspirerande ord, lovsjunga och bara helt enkelt känna sig okej.
 
jag vet att det här kommer dra upp mig igen, en bit i alla fall. att få spendera varannan fredag här och bara glömma alla beskymmer för ett tag, lägga fokus på gud. och idag så kommer jag äntligen ha tid för gudstjänst i sion, det var flera månader sen sist och jag vet att det kommer vara så helande. ser framemot det massor. och jag är självklart tacksam över så mycket mer som t.ex. villaavslutning i kristinestad, religionslektionerna där jag får sitta bredvid elin, konstutställningar man får gå på från skolan och vår nya familjemedlem och katt zelda som man får mysa med då ångesten kryper fram här hemma i kristinestad, vilket jag gör och den gör just nu.
kärlek natalie.
Postat av: Felicia

Fina bilder! :)

Svar: tack snälla, va' glad jag blir! :)
alektopaten.webblogg.se

2015-09-13 @ 11:31:25 / http://hemmahosfelicia.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:



RSS 2.0