om ett efterlängtat sportlov och sånt.

godmorgon finisar! vaknade upp lycklig idag eftersom att jag äntligen fått sova ut och det kommer jag få göra varje dag i en vecka för att sportlovet började igår, wihoo. kommer vara så skönt att få vila ut, ha tid för sånt man inte hinner med när man har skola och helt enkelt bara ta ikapp livet och må bra.
 
sitter just nu i sängen iklädd dessa favoriter och kollar några avsnitt av parks and recreation (amy poehler är ett geni) och läser murakami mellan varven. snart ska jag nog ta och fixa lite frukost och sen har jag en hel dag framför mig att göra precis vad jag vill med!
 
annat som är värt att nämna om veckan som gått är väl att jag drunknat i uppsatser och läxor som ska göras, att jag tagit ordentligt med tid på löpbandet, varit på dåligt humör, ätit cupcakes hos elin och linnéa, kickstartat sportlovet med några matcher i league of legends, fått gå på två konstutställningar från skolan (som för övrigt båda var otroligt bra och inspirerade - ifall nån av er vill gå och se så var båda i vasa och den ena var på tikanoja och handlade om vykort från 1900- talet och den andra på kuntsi och handlade om identitet och könsroller o.s.v.) och så har min kompis oskar fyllt hela arton år! så mycket mera hade jag väl inte att säga för den här gången..
kärlek natalie.

orenda. ➳

som redan nämnt så vaknade jag upp med ångest i lördags. ångest över vad jag sa och gjorde när jag inte var i kontroll. över att jag måste sluta dricka för det är gammal ovana som aldrig gått ihop med mig, och allra minst nu när jag har ett så här stort behov av just kontroll. men egentligen handlar det om att alltid ha ångest och aldrig ha kontroll. jag önskar att jag skulle tappa rösten eller nån skulle klyva tungan av mig för varje kväll får jag ångest över vad jag sagt under dagens lopp. över att jag aldrig kan hålla käften, över att jag yttrar onödiga ord och ibland kanske dåliga ord också. det är på riktigt som att jag inte kan få kontroll över mina ord, de bara flödar ut och jag önskar att jag kunde sila igenom dem först. bara säga det viktiga, det jag verkligen menar och det som verkligen är nödvändigt. hålla mitt nyårslöfte och bli den som lyssnar mer än hon pratar.
 
bildkälla.
 
baksmälla eller inte, jag ville och vill ha en ännu större förändring i mig själv och mitt liv. just då ville jag bara krypa ihop i fosterställning, ta ledigt från livet. det vill jag ännu. jag vill lägga av telefon och bryta all kontakt till omvärlden. trycka på pausknappen och bara vara för mig själv ett tag. ta mig samman och bestämma mig för vad som verkligen är viktigt och vem jag verkligen vill vara. 
 
vet ni, jag längtar efter värme och närhet men på samma gång så drar jag mig undan mer och mer. önskar att jag kunde vara min egen värmekälla och nöja mig med eget sällskap. jag har börjat rensa bland sociala medier men så kommer dagarna då jag behöver ännu mer än så, jag vill vara helt avskild från andra människor. bara sitta på mattan i lägenheten och lyssna till ben howard kring tända ljus. ta en promenad genom skogen, träna och utöva yoga för att bli vig och lätt. eller ännu mera drastiskt, bestiga ett berg.
 
drömmer om att inte vara beroende av någon eller något, att leva i harmoni, fortsätta prisa gud, resa och upptäckta nya platser och människor och bli den där kloka flickan som har allt på koll. öppna ett café, en liten hörna med trägolv och målade stolar. kanske hemgjorda bakverk på skört porslin och med belle & sebastian spelandes ur högtalarna på vinyl. skapa någonting, göra skillnad.
 
så där satt jag och försökte bearbeta alla tankar som kom med ångesten, hur jag skulle ta mig vidare i livet och min utveckling för det tycktes verkligen ha satt stopp. och plötsligt så kom en stor känsla av eureka, ångesten lättade och det där life-changing ögonblicket jag behövde och längtat efter kom. jag förstod, jag har ju suttit här och förstått hela tiden egentligen; vem jag är, vad jag behöver, vad jag vill och vad jag måste göra för att uppnå det. nu ses allt ur ett nytt perspektiv och jag känner mig ny och renad; jag kommer klara det här.
 
de flesta av er som läser det här inlägget förstår nog inte alls vad jag skrivit här ovan, det är bara en massa ord hit och dit och plötsligt påstår jag att ett mirakel inträffat. jag kan tyvärr inte förklara heller, det känns bara så otroligt skönt att få skriva av sig. det jag kan säga är väl att ibland så blir en liten tanke något så mycket större.
kärlek natalie.

jag tänker aldrig på dig, bara ikväll.

alltså snälla kan inte någon bara införa ett par dagar i veckan som är tjugoåtta timmar långa istället för tjugofyra? ni anar inte hur mycket nytta jag skulle ha av de där extra timmarna för jag hinner verkligen inte hålla ikapp med livet. hade skoldag från åtta till fyra och sen satt jag på biblioteket resten av dagen och nu sitter jag här. dock inte helt sant, hann gå på stan med ella och handla mat också. men ändå.
 
nåväl finns inte så mycket att göra åt det. kan istället visa för er hur fint det faktiskt var när jag vaknade igår. sen tog jag det lugnt hela dagen och avrundade med gudstjänst på sion. måste bara tacka bree ännu en gång som köpte mig en fastlagsbulle igår, tack snälla! förutom de som erbjuder skjuts hem är också de som köper mat åt en guldvärda.
 
och ja, som sagt satt jag ju på biblioteket i tre timmar efter skolan. tänkte att jag skulle plugga, plugga, plugga nu så allt är undan tills nästa veckas sportlov och sen tänkte jag också att det skulle vara enklare om jag satt i tystnad på biblioteket. gick väl inte riktigt så, kom hem med en halvfärdig uppsats innehållande en otroligt dålig formulerad jämförelse av floddalskulturen i mesopotamien och huang-he. tänkte gå till gymmet och springa av mig men tydligen stängs gymmet om en halvtimme, härligt haha (känn sarkasmen). som sagt, jag behöver verkligen de där extra fyra timmarna på dygnet. avslutar där och så hoppas jag att ni haft en mindre dålig dag än mig, hörs.
kärlek natalie.
RSS 2.0