vance joy - fire and the flood.

med låten ovan i högtalarna, förundran blandat med ångest i lungorna, själen kvarlämnad någonstans medan kroppen befinner sig i kristinestad - så skriver jag dessa ord på jullovets tredje dag. tänkte bara berätta hur livet fortsatte efter lucia, för det var ändå rätt fint. och med start vid skolans julfest direkt dagen därpå.
 
 
bjöd upp denna prins jag har glädjen att kalla min till dans, åt lussebullar och avslutade kvällen med tjejerna på resturang. en något bättre julfest var det. veckan därpå, alltså förra veckan, var också den sista skolveckan för detta år. min pms gjorde den tyngre än vad den skulle ha behövt vara men jag överlevde med nöd och måtta. historiaprovet som jag stressat över så mycket gav mig en sjua i kursen faktiskt, inte nära på underkänt som jag trodde ju.
 
 
jag fyllde kalendern av fina bestyr för att orka. bagels och munkar tillsammans med evelina och ella, julmys där hemma med sambon och pepparkaksbak och den årliga innebandyturneringen i skolan lättade på humöret. jullovet inleddes i fredags efter julkyrkan med musiklinjefest som var riktigt trevligt. fick ida-maria, ella och andreas som nattsällskap. dagen efter så hämtade vi pizza innan vi började förbereda kvällens festligheter..
 
 
..i form av ett lite tidigare firande av min kommande artonsårsdag. hade det så fint med mina potatisar och jag är så otroligt glad över att ha dessa i mitt liv, wow alltså. avslutade veckan tillsammans med andreas, först välgörenhetskonsert på sion och sen middag hemma hos honom. idag pussade jag honom hejdå för en vecka då julen kommer spenderas i kristinestad som ni kanske redan anade. har just och just hunnit sätta mig tillrätta här och nu ska jag iväg och träffa några saknade vänner.
 
vill avsluta det här inlägget med några tankar och känslor som varit väldigt aktuella nu efter denna helg: tacksamhet. jag är tacksam över alla de underbara vänner jag har -  inte bara de på bilderna ovan utan alla andra också, min älskade andreas, min familj och allt bara. det har varit tungt den senaste tiden, det senaste halvåret, men känslan av tacksamhet har jag inte förlorat ännu. att tacka gud är väl det enda jag kan göra.
kärlek natalie.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:



RSS 2.0