alan walker - faded || de sista orden som sjuttonåring.

den tjugosjunde december tvåtusenfemton. det är två dagar till den tjugonionde, dagen jag väntat på så länge, dagen då jag gått på denna jord i exakt arton år. inte för att det egentligen är en så stor grej, att fylla arton alltså, allt kommer att vara precis likadant efteråt. men det är bara det att nu får jag vara min och bara min. det är friheten som jag längtat efter i fyra år nu. inga gränser för vad jag kan och får göra, att vara fri. bara fri.
 
 
då var julen över för i år och den var okej. men jag hoppas att min födelsedag kommer vara något mer än okej. det är ingen hemlighet att jag inte är så förtjust i min egen födelsedag, jag pratar om det och jag skriver om det varje år då det närmar sig. dagen brukar alltid sluta i tårar och ångest, det finns bara för mycket förväntan kring dagen för då ska man ju vara glad. därför slutade jag fira min födelsedag, gjorde den så anspråkslös som möjligt och ingen ifrågasatte, dom visste det var så jag ville ha det. men i år blir det förändring, för nu har jag valt att faktiskt fira.
 
det kanske några redan gissade med tanken på att firandet började redan förra veckan tillsammans med några flickor från min årskurs. imorgon blir det släktskalas som jag oavsett vad haft varje år hittills och på tisdag, på den stora dagen, åker jag upp till vasa med andreas. klockan femtonnollnoll har jag tid och ska tatuera något så viktigt på min arm - en uppmuntran och påminnelse åt mig själv, en hyllning åt min favoritartist. och även det här som ett tecken på min frihet, ett tecken på att det här är min kropp nu och jag bestämmer över den och väljer därför att pryda den med konst. i fyra år har jag väntat på tatueringen som inom två dygn sitter där. resten av dagen står ännu öppen för bestyr och kvällen ska spenderas med vänner på bar. det är ärligt talat ett så mycket större steg det att jag väljer att fira min födelsedag än det att jag blir myndig och "vuxen".
 
men är jag vuxen då? nej, jag varken tror på det eller vill vara det. det var bara längtan efter frihet hela tiden men fram tills ett halvår sen blev ålderskrisen ett faktum. jag tänkte på det varje dag, räknade dagar. den sista månaden som omyndig, den sista festen, den sista julen, den sista veckan. jag kunde inte se mig själv som en snart arton år gammal människa, jag som är på omogen och förvirrad. jag som må kanske stå på egna ben, men det svajar ju. jag vill vara ett barn resten av mitt liv, jag vill inte växa upp och jag vill inte studera hårt för att kunna få en bra fortsatt utbildning som senare blir en karriär inom något yrke som jag kommer jobba med resten av livet. jag vill inte jobba, jobba, jobba. komma hem sju på kvällen och inte orka annat än gå och sova, och så ser dagarna ut tills man går i pension. jobba, skaffa hus, skaffa familj, skaffa hund, skaffa barnbarn. det går inte. klart jag någon dag vill ha barn, jag vill gifta mig, fast nu med detsamma - men det är inte poängen. jag vill inte fastna i rutin bara, inte ha ett sånt där vanligt och typiskt liv. jag vill inte bli tråkig och "ordentlig" av mig, jag vill vara fyrtio år gammal och dansa runt, vara spontan, dra olämpliga skämt och få folk att skaka på huvudet åt mig. jag behöver upplevelser, erfarenhet, jag vill resa och testa nya saker - och jag vill testa allt. jag vill faktiskt l-e-v-a livet och det till fullo.
 
det är egentligen inte en så stor grej att fylla arton. inte för mig. jag är redan så självständig man bara kan vara som en sjutton år gammal tjej utan inkomster. jag flyttade hemifrån för över ett år sen, bodde helt själv i ett år, jag betalar mina egna räkningar, städar, kokar mat någon gång, tar eget ansvar kring skolan och mig själv om jag blir sjuk. jag gör vad jag vill, det är ingen som frågar vart jag ska, hur länge jag är borta, när jag kommer hem och när jag borde vara hemma. och jag trivs så här, kanske därför jag längtade efter ännu mera frihet. det kommer faktiskt bli så skönt att få förklara min egna frånvaro från skolan, inte behöva ha föräldrarnas underskrift då jag går till banken eller hyr en lägenhet. så missförstå mig rätt, jag vill bli arton och myndig och fri - jag har inget emot ännu mera ansvar, jag vill bara inte bli gammal. vill inte bli trångsynt, mogen, tro mig vara viktig. jag vill inte bli fri för att senare bli fången igen.
 
det känns som att så fort man är över gränsen och blir arton kommer alla tro att man är såå vuxen. men det är jag inte. jag är en människa som vill ha kontroll och ansvar och med ett sinne som aldrig blev äldre än tolv. så är det, ärligt talat. och så vill jag det ska vara och ska vara så länge det bara går.
kärlek natalie.

vance joy - fire and the flood.

med låten ovan i högtalarna, förundran blandat med ångest i lungorna, själen kvarlämnad någonstans medan kroppen befinner sig i kristinestad - så skriver jag dessa ord på jullovets tredje dag. tänkte bara berätta hur livet fortsatte efter lucia, för det var ändå rätt fint. och med start vid skolans julfest direkt dagen därpå.
 
 
bjöd upp denna prins jag har glädjen att kalla min till dans, åt lussebullar och avslutade kvällen med tjejerna på resturang. en något bättre julfest var det. veckan därpå, alltså förra veckan, var också den sista skolveckan för detta år. min pms gjorde den tyngre än vad den skulle ha behövt vara men jag överlevde med nöd och måtta. historiaprovet som jag stressat över så mycket gav mig en sjua i kursen faktiskt, inte nära på underkänt som jag trodde ju.
 
 
jag fyllde kalendern av fina bestyr för att orka. bagels och munkar tillsammans med evelina och ella, julmys där hemma med sambon och pepparkaksbak och den årliga innebandyturneringen i skolan lättade på humöret. jullovet inleddes i fredags efter julkyrkan med musiklinjefest som var riktigt trevligt. fick ida-maria, ella och andreas som nattsällskap. dagen efter så hämtade vi pizza innan vi började förbereda kvällens festligheter..
 
 
..i form av ett lite tidigare firande av min kommande artonsårsdag. hade det så fint med mina potatisar och jag är så otroligt glad över att ha dessa i mitt liv, wow alltså. avslutade veckan tillsammans med andreas, först välgörenhetskonsert på sion och sen middag hemma hos honom. idag pussade jag honom hejdå för en vecka då julen kommer spenderas i kristinestad som ni kanske redan anade. har just och just hunnit sätta mig tillrätta här och nu ska jag iväg och träffa några saknade vänner.
 
vill avsluta det här inlägget med några tankar och känslor som varit väldigt aktuella nu efter denna helg: tacksamhet. jag är tacksam över alla de underbara vänner jag har -  inte bara de på bilderna ovan utan alla andra också, min älskade andreas, min familj och allt bara. det har varit tungt den senaste tiden, det senaste halvåret, men känslan av tacksamhet har jag inte förlorat ännu. att tacka gud är väl det enda jag kan göra.
kärlek natalie.

om när december kom in och tog över.

hej hej från en riktigt usel bloggare. i stressen förmådde jag mig aldrig att skriva något här och plötsligt var det december, vintern och julen kom in och tog över - och med det även mera stress. men den är snart över, rättare sagt imorgon då det sista provet skrivs och då får jag andas ut. fina bestyr planerade, förväntan inför julafton med familj och släkt, en artonårsdag jag faktiskt tror kommer bli bra och som jag ser framemot att fira och sen välkomnar vi in det nya året. säger hejdå till det gamla och in med det nya.
 
 
förra gången som vi hördes så befann jag mig mitt i provveckan och fortsättningen var inte så jobbig. tog en kaffe med fanny och hängde massor med morbror förutom att plugga. helgen efter det var det dags för den finlandssvenska traditionen vid namn lilla jul. den firades hemma i kristinestad med andreas, familjen, julmat och massor av choklad.
 
 
veckan därpå, alltså förra veckan, inledde jag den nya perioden med ett riktigt ordentligt gympass (sånt som händer alltför sällan), besvikelse över åttan jag fick i modersmålskursen (som senare visade sig vara ditlagd i misstag, en nia fick jag egentligen) och en något otroligt mysig kväll hos eve som såg ut lite som ovan.
 
 
tvåorna i skolan fortsatte också med luciaövandet (som man får hoppas lönade sig imorgon). och med äldstes dans övningarna (tradition i åtminstone finland där tvåorna på gymnasiet har en bal i februari, när de blir äldst i skolan alltså) som nu också satt igång var det därför långa dagar som gällde (och ännu gäller) så det var fint med helg däremellan. då bjöd jag över veronika för diskussioner och kaffe och lördagskvällen spenderas i solf på julmys med mina tjejer - alltså dessa nio vackra brudar på bilden ovan.
 
 
och den här veckan har jag mått lite sämre, haft både läkarbesök och terapisamtal, men också lite bättre som till exempel i tisdags när vår lifegrupp hade någon sorts avslutning för i år med film och mums. eller också igår då jag mötte upp hanna, angeliqa, anna och ida på sweet vasa där vi satt i flera timmar och diskuterade villt.
 
så med andra ord har det ändå varit rätt fint. och imorgon är det som sagt lucia, sen får jag träffa min barndomsvän petra innan jag och några andra flickor från skolan ger oss iväg på fkf's julshow - de kommer säkert vara jätteduktiga. och inte glömma skolans julfest på lördag, bara en vecka till jullov nu!
kärlek natalie.
RSS 2.0