om fina vänner, solsken och ett borttappat jag.

hej alla fina! hur är det med er? själv så befinner jag mig i vasa igen och på skoldag nummer två. känner mig rätt usel egentligen men är ändå glad över att jag fick (mycket bättre än bara) godkänt i alla kurserna förra perioden, solskenet därute och gårdagskvällen som jag fick spendera med linnéa.
 
så här fin var hon och söt dessutom som tog med sig hembakade sockermunkar åt mig. vi lyssnade på finsk pop, diskuterade och blandade ihop en världsgod sallad att mumsa på.
 
och här så kommer ännu en mobilbild från då jag införskaffade mig en ny penal från marimekko och solen sken. har väl egentligen inget mera eller något intressant alls att berätta för er så vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget.
 
eller jo, kanske jag ändå har nåt jag vill säga. tänkte skriva ett längre inlägg redan i förrgår men det gick inte, orden får stanna i mitt anteckningsblock istället. jag känner mig helt enkelt inte så bra som sagt, har inte gjort det på en vecka. vet inte riktigt vad det är, om jag faktiskt befinner mig i en lite mörkare period eller om det bara är min förskylda kropp som luras. har ju varit sjuk väldigt mycket senaste tiden så det skulle väl inte vara så konstigt om det börjar gå ut över mitt psyke också. och jag blir ju som vanligt alltid väldigt rädd och orolig då jag känner mig nere för en längre tid och känner att jag tappar kontrollen. jag vet ju inte vad som är normalt för en frisk människa.. är det till exempel normalt att gråta över att man tycker att man är en irriterande och självisk person för att man talat om sina egna problem, upplevelser och åsikter (för mycket) under dagen? eller att man om och om skriver jag hatar mig själv i sitt anteckningsblock, och sen avslutar man med och jag vet inte ens varför. jag frågar mig själv om jag är tillräcklig och jag ifrågasätter livet jag och alla andra lever på denna planet, det känns bara meningslöst och förvirrande på något sätt. det känns som att jag ständigt drömmer, och ibland känns drömmarna om natten verkligare än livet jag lever om dagen. jag håller på att tappa uppfattningen om livet, verkligheten och mig själv - känns det som.
kärlek natalie.
Postat av: Anna B

Har på sistone läst många av dina blogginlägg och tycker det är jätteintressant och på samma gång hemskt såklart. Att en sådan fin tjej som du faktiskt haft det så tufft, man skulle inte tror det om man inte visste. Mitt första intryck av dig var mer positivt än vad det någon gång varit för någon ny jag träffat! Jag kan också känna igen mig i mycket du skriver!

Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till. Jag vill bara hälsa att du ska ta hand om dig och hoppas att du får vara glad och må bra! <3

Svar: oj fina anna, tack så mycket för din kommentar! den gör mig så glad för vet du, det fanns en tid då ingen skulle trott på det om nån berättade att jag snart skulle bli en positiv person som sprudlar av glädje. sen kan jag också säga att det jobbiga jag upplever idag är ingenting jämfört med det som varit förr, jag har bara blivit hårdare mot mig själv (måste reflektera över varje liten negativ tanke jag har eller känsla jag känner) och bättre på att öppet skriva om just sånt som är jobbigt. idag är jag en så otroligt lycklig människa trots de motgångar som kan komma ibland! jag ska verkligen försöka ta hand om mig, hoppas att du gör det med och får må bra också! <3
alektopaten.webblogg.se

2015-04-08 @ 21:27:52 / http://sevendays.fi/annabetlehem
Postat av: Mirjam

Kom ihåg att du aldrig behöver vara rädd, Gud håller dig i sin hand och han släpper aldrig taget om dig. Vi är alla bara människor, alla tvivlar vi ibland, och alla mår vi dåligt ibland, det är helt okej! Men Gud är större än våra problem, "kasta alla era bekymmer på honom, ty han sörjer för er." står det i bibeln! Du skriver att du inte vet om du är tillräcklig, men när jag tänker så brukar jag sen tänka att det behöver jag inte vara heller. Jag är bara människa, jag klarar inte allt, men jag har en Gud som är störst och helt fullkomlig, och som bär mig. Jag ber att han ska ge dig frid och ta bort dina tvivel på dig själv, för du är verkligen helt fantastisk!
Stor kram, underbara du! <3

Svar: åh finaste mirjam, tusen kramar till dig! <3 vilken otroligt fin och uppmuntrande kommentar du skrev, och allt är ju förstås sant. så länge gud är med klarar vi vad som än kommer emot. vet knappt vad jag ska svara förutom med ett stort tack och en önskan om att allt är bra med dig. kom ihåg att du också är underbar!
alektopaten.webblogg.se

2015-04-09 @ 19:18:51 / http://kortochgott.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:



RSS 2.0