carpe that fucking diem.

är verkligen inte bra på att upprätthålla en blogg på 'rätt sätt'. allt jag gör är egentligen att publicera ett inlägg i veckan om vad jag gjort den veckan, och kanske ett till inlägg efter helgen om vad jag gjort den helgen haha. har alltför många gånger funderat över varför jag egentligen bloggar och att jag kanske skulle sluta, men jag gör det aldrig. efter att ha bloggat i fem år så känns det bara konstigt att sluta. och kanske jag ändå gör skillnad för någon av mina ynka femtio följare, det kan man ju alltid hoppas.
 
och för att gå vidare till det som inlägget faktiskt skulle handla om så visar jag en bild på tisdagens frukost. den dagen bestod av endast en lektion för min del eftersom att jag skulle på möte och bekanta mig med mitt 'sommar'jobb. allt var på finska och jag hängde nog inte med så bra, kände mig mest förundrad över att de faktiskt anställde nån med såna språktalanger som jag (känn sarkasmen).
 
igår, onsdag, så var det en bra dag i alla fall. myste med mina pinglor i skolan, träffade upp linn över en munk för att diskutera finlandssvenska och uttrycket carpe diem, välkomnade hem linnéa från paris, sjöng kent på singstar med veronika och elin, träffade upp borgåborna som tagit sig hit för att fortsätta vårt på gränsen projekt och avslutningsvis te och skratt hos ida-maria innan jag cyklade hem i ösregnet.
 
nu måste jag snabbt avsluta det här inlägget, kasta i mig det sista av gröten och skynda iväg till skolan! det är inga vanliga lektioner som gäller idag utan vi kommer att jobba tillsammans med borgåborna i flera timmar för att få klart layouten på vår tidning och sen följer annat kul vi planerat in mot kvällen. ha det bra!
kärlek natalie.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:



RSS 2.0