och jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är. jag har ramlat där förut, och det är mer än bara nån sorglig kliché.

en fredagsnovell (eller nåt liknande).
 
bildkälla.
 
där står han nu. han med de blåa ögonen, blonda håret, käkbenen, nacken jag vill sluta handen om när jag för hans mun närmare min och det där leendet som lyser upp alla de mörkaste delarna av mig själv. han som säkert inte ens kommer ihåg mitt namn. och då gör jag det bara, jag ställer mig upp och går fram till honom med bestämda steg. utan att skaka på rösten så säger jag 'hej, hörru nu är det så att jag är kär i dig och jag skulle väldigt gärna vilja gå ut med dig nån dag' och han ser lite förvånat på mig men sen ler han och svarar 'okej'.
 
fast det svarade du ju inte alls. nej, för jag steg aldrig upp. jag sitter fortfarande här och iakttar dig på avstånd, tänker att jag måste ta tag i det här - göra någonting åt det. fantiserar om att du också skulle vara kär i mig, om hur dina läppar skulle smaka, hur din kropp skulle ligga tätt intill min om nätterna och hur din hand skulle passa i min. men det är bara fantasier, såna jag haft i fyra månader nu och kommer fortsätta ha i flera till. för varför skulle de här fantasierna någonsin uppfyllas? varför skulle någon som du bli kär i någon som jag?
 
men vad gör man då liksom, när man bara måste ha honom. eller jag måste inte, jag skulle kunna glömma honom och bara gå vidare med mitt liv. gå ut gymnasiet, aldrig se honom igen, gifta mig med nån helt annan och skaffa barn vars barnbarn kommer hålla min hand när jag somnar in. men om man helt enkelt inte vill, om man vill ha honom så jävla mycket så det känns som om begäret tar upp all den luft man andas in, som om begäret lever på en och man låter det. för det är ju inte han, det är inte han som tar andan ur mig när han går förbi utan det är det där jävla begäret som slår in; när jag tänker på honom, ser honom, pratar med honom (de enstaka gånger de hänt) och han behöver nödvändigtvis inte ens prata med mig. jag kan bara sitta på avstånd och lyssna, det är ingen skillnad vad han säger för jag vill bara höra den där rösten. rösten som har en lite hes ton, som påminner mig om varma höstdagar och krispiga löv under fötterna.
 
'skärp dig för fan' tänker jag och skakar undan de där tankarna, de ska alltid vandra iväg och när man sen tittar upp på tavlan så blir det bråttom att skriva ner alla nya anteckningar man missat. men ibland så hjälper inte ens det, för när man kollar upp så ser man också honom. han sitter ju där framför mig och då fastnar alltid blicken på den där nacken - precis där håret slutar så vill jag lägga min hand.
 
jag är fast emellan what's meant to be will be och if you want it, go and get it. varje dag tänker jag att jag ska gå och prata med honom, varje dag fegar jag ur men tröstar mig med det första alternativet. är vi menade så blir det ju vi. men hur skulle det kunna bli vi om jag inte gör något åt det? if you want it, go and get it. och jo, jag vill verkligen verkligen ha honom. han är allt jag vill ha.
kärlek natalie.

she needed a hero, so that's what she became.

 
hej, jag är 'tillbaka'. tänkte att livet inte stannar för nån och det enda man egentligen kan göra är att försöka hänga med. så det är det vad jag tänker göra nu, fortsätta livet i samma glada takt som förut. jag tänker i alla fall göra mitt bästa, och man kan väl börja med att forsöka hålla igång bloggen. nåväl, har väl varit både uppe och nere denna vecka. har fått fina vitsord efter provveckan, är speciellt nöjd med nian jag fick i filosofikursen. har också haft julmys som ni ser ovan och igår var jag på bio med filippa, vi kollade interstellar (otroligt bra film, tips där). kände mig så himla krasslig idag så stannade hemma men hoppas på att vara i gott skick tills imorgon. hur är det med er då?
kärlek natalie.

och vi sjunger nåt som fastnar, nåt som alla kan.

 
hej alla fina! trots att den här veckan nästan dagligen bestått av prov så har den varit så himla bra! var fri från prov på måndagen och den avslutades i köket hos elin och linnéa där vi diskuterade och åt red velvet cupcakes. efter veckans första prov som jag hade i tisdags så fick jag besök av min morbror, vi satt och spelade skräckspel och så köpte han mat åt mig och fixade min cykel som fått punka igen (en räddare i nöden). efter onsdagens prov så gick jag med töserna på bio för att se mockingjay part 1. sen blev det modersmålsprov och det gick fint, tog bussen till know how mässan med angeliqa och jonna när det var klart. där gick jag runt och hälsade på bekanta, tog en sumobrottningsmatch mot niko och lyssnade också på talangfulla fredrik furu som spelade. när det var slut frågade jag om han ville ta en selfie med mig och det ville han, fick också en kram och han var i överlag så himla söt och trevlig! sen gick jag ännu en gång hem till elin och linnea, jag och elin försökte att läsa till fredagens hälsokunskapsprov men det gick ju inte så bra när det fanns så mycket annat kul att göra och prata om. men helt okej gick det väl ändå och nästan direkt efter att det var klart skrivet så satte jag mig på bussen till kristinestad där jag befinner mig nu! det var ett tag sen jag var här sist och då ska jag ju ta vara på det också, helgen är fullbokad av roliga bestyr!
kärlek natalie.
RSS 2.0