om att känna allt för mycket på en gång.
Hej! Vill så gärna hjälpa dig, men det är svårt när man inte vet allt eller inte ens känner dig så bra. Men jag vill bara berätta att det kommer bli bättre. Jag lovar! Nu utgår jag från mig, vad som har hjälpt mig, och jag vill ge dig mina tips.
I vintras nådde jag botten, har ALDRIG känt en sån ovilja att vakna upp varje morgon. Men jag gjorde det iallafall. Allt detta var p.g.a. blev diagnosticerad med en kronisk sjukdom, alltså en sjukdom jag kommer leva med hela mitt liv. Jag hade stora planer för framtiden, hade sparat mycket pengar och offrat många saker för detta. Min sjukdom krossade allt och jag kände mig fruktansvärt förvirrad. Min sjukdom förvandlade mig till ett dött skal, jag var blek, trött och nervös nästan hela tiden.
Men så började jag motionera. Inte för att nå den förbannade "beach 2014", ALDRIG mera vill jag tänka på något så fruktansvärt. Jag gjorde det för att detta var det enda som kunde hjälpa mig må bättre. Det känns så otroligt klyschigt att säga att träning ger energi, men det stämmer så mycket. Det är så konstigt, flera timmar efter en träning kan jag få lyckorus då jag känner att allt kommer att ordna sig, vad fan oroar jag mig för, allt kommer att bli bra, så länge jag tar hand om mig själv.
Så det är mitt tips. Börja träna. Simma, jogga, styrketräna, cykla, hoppa hopprep, promenera... Hitta din "grejj" och håll hårt om det. Det är värt ett försök, tycker jag iallafall.
Ursäkta för en lång kommentar man jag vill göra vad jag kan för att hjälpa människor som behöver hjälp :) ta hand om dig!
du har gått igenom så otroligt mycket men jag kan lova dig att allt kommer återställas igen. Kanske inte idag, kanske inte om en månad. Ge det tid.
När jag mådde som sämst hade jag som baktanke: lås inte in dig på ditt rum, låt inte väggarna komma närmare. Och det fungerade i synnerhet. Har dock aldrig ristat spår på min hud när jag mått skit utan istället bara gråtit ut allt.
Så, tillbaks till dig, prata med någon när du känner dig nere. Trots att det kanske inte är så "allvarligt" - prata ut och lås inte in dig.
Hoppas det blir bättre!!💕